För att kunna läsa den här sidan rätt måste din webbläsare ha JavaScript aktiverad.

PUTSAD MURSTOCK

Ett bra exempel på att spara pengar samt öka värmekomforten i huset är att "ta fram" så mycket som möjligt av murstocken, från bottenvåningen till övervåningen. Det spelar ingen roll om huset värms med ved, olja, pellets e d. Värmeutstrålningen från skorstenen in i huset blir lönsam ändå, eftersom teglet fungerar som en mycket bra ackumulator. Faktum är, att om man tar tillvara den värme teglet i skorstenen lagrar, så har man en ackumulator som motsvarar minst en kakelugn. Klicka här för att läsa mer Tips 33.

Klicka på bilderna för större bild!

Teglet i murstocken på bilden är murad med lerbruk, ett bruk som ofta användes förr (1800-talet och äldre). Idag används lerbruk mestadels i kakelugnar. Om murstocken är murad med lerbruk är lätt att konstatera. Skrapa lite i en fog och blöt smulorna i handen med lite vatten, om det "smetar ut sig och blir fett" så är det lerbruk. Lerbruk är egentligen ett fantastiskt bra bruk, lätt att reparera med och det tål värmeväxlingar mycket bra utan att spricka. Vill man ändra något i skorstenen är det bara att sticka in en liten mejsel mellan stenarna och plocka loss dem för hand. Därefter kan man använda tegelstenarna igen. Alltså ett mycket bra "återbruk". De var inte dumma förr! Dessutom var det billigt. Det var bara att gå ut på åkern, gräva ett hål där det fanns lera och sedan blanda med sand och vatten, 1 del lera och 2 delar sand. Idag kan man, i byggbutiker, köpa torrlera i pulverform.


Murstocken är putsad med ett "mjukt bruk" som motsvarar lerbruket teglet är murat med. Det är mycket viktigt att putsen inte är hårdare än vad lerbruket är, annars spricker putsen. Till putsningen användes putsbruk bestående av 1 del murbruk och 12 delar sand (1:12). Det går att använda mer sand (1:14), men då vill putsen lättare ramla ner under arbetet. Efter fem år finns endast mycket få och små sprickor i putsen, och det endast där den varma rökkanalen går. All puts spricker förr eller senare, men med en "mjuk" puts håller det mycket längre, samt det blir mindre reparationer. Har du en senare skorsten som är murad med murbruk (ofta C-bruk bestående av murbruk/sand 1:7), putsar du den med samma volymdelar, alltså 1:7. Äldre murade skorstenar, som inte hade lerbruk, murades ofta med ett E-bruk, pröva då med 1:9. Allt bruk går idag att köpa färdigblandat, ex. puts och murbruk C och kalkbruk E. Summering: det är ingen nackdel att använda mycket sand vid putsning, tvärtom, putsen följer bättre murstockens rörelser. Nackdelen är att putsen lättare ramlar av vid putsningen, om den bearbetas för mycket på väggen.


För att få ett äldre utseende och en putsyta med mer liv i, så har följande metod använts: bruket är pålagt och utjämnat med mursleven enbart, så att putsen följer murstockens form. Då får putsen en lite vågig/ojämn yta som påminner om en klinkeryta och som gör murstocken mer "levande" i lamp och solljus. Det skall jämföras med en slätputsad rak yta som ofta upplevs som tråkig. Håll bruket fuktigt under tiden som putsen bränner, gärna 5-7 dagar. Du kan med fördel använda en blomflaska att spraya ytan med. När putsen bränt färdigt skrapspacklas ytan med vanligt sandspackel och en gummispackel. Gummispackeln följer den vågiga ytan och fyller därmed igen endast de repor och ojämnheter som misspryder ytan. Därefter är ytan målad tre gånger med roller. Första och andra strykningen gjordes med helmatt vit färg (takfärg). Till tredje och sista strykningen användes en halvblank vit färg. Matt vit takfärg är billigare än halvblank väggfärg. Förutom att man sparar pengar på färgen är den stora fördelen att man kan hålla upp en längre tid mellan grundstrykningen och sista strykningen, eftersom färglager två och tre alltid fäster på en matt yta. Används exempelvis en blank färg till första strykningen och man sedan av någon anledning inte kan måla igen nästa dag, riskerar man att den blanka ytan blir för hård och då måste ytan slipas matt innan nästa strykning.

De flesta "rappar" eller "slammar" på putsen, vilket går fortare än ovanstående metod, men man får då en ojämnare yta som är mycket svårare att hålla ren, samt att den upplevs som "taggig" vid rappning.

Copyright www.tenico.se